Nästa morgon leder Útgarða-Loke sällskapet ut ur borgen och avslöjar sanningen. Allt var trolldom. Loge var vildseld, Hugi var tanken, hornet var förbundet med havet, katten var Jörmungandr och Elli var alderdomen själv. Tor höjer Mjölnir i vrede, men borgen försvinner.
Um morguninn fór Útgarða-Loki með þeim út ok mælti: 'Nú vil ek segja þér hverr ek em. Ek em Skrýmir sá er þér hittið í mörkinni. Þrjár dalverpi þær er Mjölnir minn gjörðist, þær gerðu þrjár dalverpi í fjalli.'
På morgonen följde Útgarða-Loke med dem ut och sade: 'Nu vill jag säga dig vem jag är. Jag är Skrýmir som ni mötte i skogen. De tre hammarslag som Mjölnir träffade skapade tre dalar i berget.'
Útgarða-Loki sagði: 'Þú munt aldrei hér koma í borg mína, ok mun ek sjá til þess með fjölkynngi.' Þórr greip þá til Mjölnis ok reiddi hátt, en er hann horfði þangat er borgin hafði verit, sá hann þar engar borgir en fagra sléttu.
Útgarða-Loke sade: 'Du skall aldrig mer komma in i min borg, och jag skall se till det med trolldom.' Tor grep då om Mjölnir och svingade högt, men när han vände sig mot den plats där borgen hade stått, såg han inga borgar utan bara en skön slätt.