Ragnarök inleds med Fimbulvintern, tre vintrar utan sommar. Solen och månen uppslukas av ulvarna Sköll och Hati. Jörmungandr stiger upp ur havet. Naglfar seglar med en döddömd besättning. Fenrir brister loss. Surt leder muspellssönerna. Heimdall blåser i Gjallarhorn. Oden rädgör med Mimirs huvud.
Fyrst mun koma vetr sá er kallaðr er Fimbulvetr. Þá drífr snær ór öllum áttum; frost eru þá mikil ok vindar hvassir. Ekki nýtr sólar. Þrír slíkir vetr fara saman ok ekki sumar á milli.
Först skall komma den vinter som kallas Fimbulvintern. Då yrker snö från alla håll; frosterna är hårda och vindarna vassa. Solen lyser inte. Tre sådana vintrar följer på varandra utan sommar emellan.
Þá verða þat tíðindi at Fenrisúlfr mun slitna ór böndun. Jörmungandr mun upp stíga ór sjónum. Naglfar losnar. Surtr ferr sunnan með eld. Heimdallr rís ok blæss Gjallarhorn. Óðinn mun ráða við höfuð Mímis.
Då skall det ske att Fenrisulven brister loss ur sina bojor. Jörmungandr skall stiga upp ur havet. Naglfar lösgör sig. Surt far söderifrån med eld. Heimdall reser sig och blåser i Gjallarhorn. Oden skall rådfråga Mimirs huvud.
Eddacitat
Hrymr ekr austan, hefist lind fyrir, / snýst Jörmungandr í jötunmóði; / ormr knýr unnir, en ari hlakkar, / slítr nái Níðfölr, Naglfar losnar.
Hrym kör österut och höjer sitt skydd, Jörmungandr vrider sig i jätteraseri; ormen piskar vågorna och örnen skriar, den bleke Nidhöggr sliter i lik, Naglfar lösgörs.
Garm mjök mun geyja / fyr Gnipahelli, / festr mun slitna / en freki renna.
Garm skall yla högt framför Gnipahellir, bojan skall brista och vargdjuret löpa.
Surtr ferr sunnan / með sviga lævi, / skínn af sverði / sól valtíva.
Surt far söderifrån med grenarnas fiende, solen på gudars svärd skiner.