Hermóðr rider nio nätter på Sleipnir till dödsrikets port. Han möter Balder och Nanna i Hels sal. Hel lovar att låta Balder återvända om allt i världen gråter för honom. Budbärare sänds ut och allt gråter utom jättinnan Þökk, som är Loke i förklädnad.
Hermóðr reið níu nætr á Sleipni þar til er hann kom til árinnar Gjállar ok reið yfir Gjallarbrú. Hann kom til Heljar ok sá þar Baldri ok Nönnu sitja í hásæti.
Hermóðr red nio nätter på Sleipnir tills han nådde floden Gjöll och red över Gjallarbron. Han kom till Hel och såg där Balder och Nanna sitta i högsätet.
Hel sagðist vilja reyna ef svá væri sem sagt yrðri, at allir hlutir grétu Baldri. Sendir váru menn at beiða allt at gráta Baldri. Öll hlutir grét, menn ok dýr, jörð ok steinar ok tré. Þá er sendirnir fóru heim, fundu þeir í helli konu er sat, er nefndist Þökk. Hún neitar at gráta.
Hel sade sig vilja pröva om det verkligen stämde att alla ting grät för Balder. Budbärare sändes att be allt att gråta för Balder. Alla ting grät, människor och djur, jord och stenar och träd. När sändebuden for hem fann de i en grotta en kvinna som satt där, kallad Þökk. Hon vägrade att gråta.
Eddacitat
Þökk mun gráta þurrum tárum / Baldrs bálfarar; / kyks né dauðs / nautka ek Baldrs sonar; / haldi Hel því er hefir.
Þökk skall gråta med torra tårar över Balders bålresa; levande eller död har jag inte fått nytta av Balders son; låt Hel behålla vad hon har.