Där rimis och värme möttes uppstod jätten Ymer ur dropparna, och kon Auðhumla närdde honom med sin mjölk medan hon slickade salt ur isen.
Svá sem kalt streymdi frá Niflheimi ok allir hlutir váru grimmligir, þá var þat er nær var eldinum hlýtt ok ljóst, en Ginnungagap var svá hlætt sem lopt vindlætt. Þá er mœttisk hrímin ok hlœðin, svá at dögg fell þar af ok þar kviknaði um líf ok varð maðr. Sá maðr heitir Ymir.
Såsom det kalla strömmade från Niflheim och allt var bistert, var det nära elden varmt och ljust, och Ginnungagap var så stilla och lugnt som vindstilla luft. När rimen och värmen möttes föll dagg av det mötet, och av den daggdroppen uppstod liv och bildades en man. Den mannen heter Ymer.
En er hrímin þaut, þá rann af kýr sú er Auðhumla heitir, ok rann af spenum hennar fjórar mjólkurár, ok fœddi hon Ymi. Kýrin sleikti hrímsteinana er saltir váru.
Och när rimisen smälte rann av den kon som heter Auðhumla, och ur hennes spenar rann fyra mjölkströmmar, och hon gav Ymer näring. Kon slickade rimstenen som var salt.