Dvärgarnas mord på Gillingr och hans hustru får svåra följder: jätten Suttungr kräver skaldamjödet som mansbot och gömmer det i berget Hnitbjörg under sin dotters Gunnlöðs bevakning.
Dvergarnir sögðu Æsum at Kvasir hefði kafnat í mannviti, því at engi var þar nógu fróðr til að spyrja hann. Þeir buðu síðan jötni þeim er Gillingr hét í heimsókn ok drápu hann á gangi. Síðan buðu þeir til konu hans ok buðu henni ganga út yfir sjó. Þá sökktu þeir henni.
Dvärgarnas berättade för Asarna att Kvasir hade kvävts i mänsklig visdom, ty ingen fanns tillräckligt lärd för att utfråga honom. Sedan bjöd de den jätte som heter Gillingr på besök och dödade honom under en promenad. Därefter bjöd de till hans hustru och erbjöd henne att gå ut över havet. Då dränkte de henne.
Sonr Gillings hét Suttungr. Hann fór til dverga ok tók þá ok bar á sker í hafi ok vildi drekkja þá. Þeir báðu sér friðar ok buðu honum til sætta miðinn dýra. Suttungr tók þar af sáttir ok fór heim með miðinn. Hann fann staðar í bjarg er Hnitbjörg heitir ok setti Gunnlöðu dóttur sína til varðveizlu.
Gillings son hette Suttungr. Han for till dvärgarnas och tog dem med sig, bar dem ut på ett skär i havet och ville dränka dem. De bad om fred och bjöd honom det dyrbara mjödet som förlikning. Suttungr godtog förlikningen och for hem med mjödet. Han fann en plats i det berg som kallas Hnitbjörg och satte sin dotter Gunnlöð till väktare.
Skaldecitat
Hávamál 104
Gunnlöð mér gaf gullnum stóli á drykk ins dýra mjaðar.
Gunnlöð gav mig, på sin gyllene stol, en dryck av det dyrbara mjödet.